Dutch painter (b. 1580, Antwerpen, d. 1666, Haarlem).   Related Paintings of HALS, Frans :. | Portrait of a Man tq | Paulus van Beresteyn | Portrait of a Man wtt6 | Portrait of a Standing Woman af | Portrait of a Preacher wrt |
Related Artists:
Miguel Cabrera
(1695-1768) was an indigenous Zapotec painter during the Viceroyalty of New Spain, today's Mexico. During his lifetime, he was recognized as the greatest painter in all of New Spain. He was born in Antequera, today's Oaxaca, Oaxaca, and moved to Mexico City in 1719. He may have studied under the Rodreguez Juerez brothers or Jose de Ibarra. Cabrera was a favorite painter of the Archbishop and of the Jesuit order, which earned him many commissions. His work was influenced by Bartolome Esteban Murillo and the French painting of his time. While Miguel is most famous for his Casta paintings and his portrait of the poet Sor Juana, he also executed one of the first portraits of St. Juan Diego. In 1752 he was permitted access to the icon of Our Lady of Guadalupe to make three copies: one for Archbishop Jose Manuel Rubio y Salinas, one for the Pope, and a third to use as a model for further copies. In 1756 he created an important early study of the icon of Our Lady of Guadalupe, Maravilla americana y conjunto de raras maravillas observadas con la direccien de las reglas del arte de la pintura The essential purpose of Maravilla Americana was to affirm the 1666 opinions of the witnesses who swore that the image of the Virgin was of a miraculous nature. However, he also elaborated a novel opinion: the image was crafted with a unique variety of techniques. He contended that the Virgin's face and hands were painted in oil paint, while her tunic, mandorla, and the cherub at her feet were all painted in egg tempera. Finally, her mantle was executed in gouache. He observed that the golden rays emanating from the Virgin seemed to be of dust that was woven into the very fabric of the canvas, which he asserted was of "a coarse weave of certain threads which we vulgarly call pita," a cloth woven from palm fibers. In 1753, he founded the second Academy of Painting in Mexico City and served as its director.
fredrik westin
Fredric Westin, född den 22 september 1782 i Stockholm, död 13 maj 1862 i Stockholm, historie- och porträttmålare. Westin hade varit elev hos Lorens Pasch d.y. och Louis Masreliez på Konstakademien. Sedan han 1808 blivit kallad till akademiens agr?? och förordnad till konduktör vid kungliga museet blev han 1812 invald i Konstakademiens styrelse. Han blev 1815 vice professor och 1816 professor vid Konstakademien. Där var han också 1828-1840 direktör. 1843 utnämndes han till hovintendent. Till hans tidigare skede och till hans främsta alster hör "Dagens stunder", fyra dörrstycken i Karl Johans sängkammare på Rosersbergs slott med antikiserande figurer: Aurora som strör blommor över jorden, Apollon med sitt fyrspann, Diana följd av Aftonrodnaden samt Natten med sitt stjärnströdda dok (1812-13). På Säfstaholms slott finns "De fyra årstiderna presiderade av jordens gudinna" (1843), på Rosendals slott "Hebe med örnen" (1832) och "Flora bekransande Linn??s byst" (1843) och vid Stockholms universitet "Musiken, föreställd av en grupp unga flickor". Han målade också kompositioner ur den svenska historien ("Olof Skötkonungs dop", "Lutherska lärans antagande"). Westin målade en stor mängd porträtt då han under Karl XIV Johans tid var konstnären på modet. Som porträttmålare var han dock inte enhälligt uppskattad. En kritiker som Silverstolpe beklagade 1809 att en konstnär som "äger så mycken färdighet till stöd för sitt sökande av idealet" sysselsatte sig med en konst av så lågt värde och hoppades att han "måtte återvända från den platta verkliga världen till den poetiska." Hammarsköld menade 1818 att av de svenska konstnärerna var det Westin som hade de ringaste anlagen för porträttmålning. Scholander kallade hans porträtt för "vaxgubbar". Andra hade lovord att fälla över Westins porträtt. Gerss ansåg att Westins porträtt hade likhet och behag i uttrycket, enkelhet i ställning och klädsel, urval av natur i formerna och säkerhet och sanning i utförandet. Wennberg kallade honom "den förste svenske tecknarens Lorenz Paschs så värdige fosterson". Under Karl XIV Johans tid målade han rad porträtt på kungafamiljen. 1824 målade han en populär allegori över kronprinsessan Josefinas ankomst till Sverige, där Saga i gul och blå dräkt sitter på marken framför en runsten och blickar upp mot skyn där kronprinsessan i röd och vit dräkt svävar ned på en molntapp omgiven av tre amoriner. 1838 målade han Karl XIV Johan till häst på Ladugårdsgärdet hälsande med den trekantiga hatten. Efter att Sandbergs altartavla för Sankt Jacobs kyrka hade underkänts vände sig de ansvariga till Westin med uppdraget att måla en altartavla. Målningen, "Kristi förklaring" var klar 1828 och resultatet blev både hyllat och kritiserat. Andra altartavlor av Westin finns i Kungsholms kyrka ("Kristi uppståndelse", 1825), Åbo domkyrka ("Kristi förklaring", 1836), Uddevalla kyrka ("Kristus välsignar barnen") samt Carl Gustafs kyrka ("Kristi begravning", 1832).
Jacopo Amigoni
1685-1752 Italian Jacopo Amigoni Galleries He was born in Naples or Venice. Amigoni initially painted both mythological and religious scenes; but as the panoply of his patrons expanded northward, he began producing many parlour works depicting gods in sensuous languor or games. His style influenced Giuseppe Nogari. Among his pupils were Charles Joseph Flipart, Michelangelo Morlaiter, Pietro Antonio Novelli, Joseph Wagner, and Antonio Zucchi. Starting in 1717, he is documented as working in Bavaria in the Castle of Nymphenburg (1719); in the castle of Schleissheim (1725-1729); and in the Benedictine abbey of Ottobeuren. He returned to Venice in 1726. His Arraignment of Paris hangs in the Villa Pisani at Stra. From 1730 to 1739 he worked in England, in Pown House, Moor Park and in the Theatre of Covent Garden. From there, he helped convince Canaletto to travel to England by telling him of the ample patronage available. From his travel to Paris in 1736, he met the celebrated castrato named Farinelli. Later in Madrid, he was to paint a self-portrait with the singer and entourage. He also encountered the painting of François Lemoine and Boucher. In 1739 he returned to Italy, perhaps to Naples and surely to Montecassino, in whose Abbey existed two canvases (destroyed during World War II). Until 1747, he travelled to Venice to paint for Sigismund Streit, for the Casa Savoia and other buildings of the city. In 1747 he left Italy and established himself in Madrid. There he became court painter to Ferdinand VI of Spain and director of the Royal Academy of Saint Fernando. He died in Madrid.